Vare sig det handlar om Inger 75 eller Hampus 21 så finns det en jävla massa saker som gör
att vi både älskar och hatar våra grannar. Vem har exempelvis inte blivit väckt i ottan
av galande ungar utanför? Och vem har inte blivit lite smått förälskad i någon lite längre ner på gatan?
Vem de än är och hur de än beter sig så är det ganska trevligt att ha något att irritera sig på eller
glädja sig åt med dem.

Mina grannar dock, eller våra kanske jag borde säga då jag bor ihop med G, är helt från vettet.
Nu drar jag alla över en kant, men majoriteten av dem är det något brutalt fel på. Den första vi
möttes av när vi flyttade in var en av KFFs största fans. Han har förmodligen haft en stroke eller liknande
då hans tal inte är så bra, men pratar, det gör han jävlar i det. Om man förstår något?
Nej, men det är bara till att nicka och se glad ut och så får man en öl eller två av honom.
Jag gillar honom, men när man har en tid att passa eller helt enkelt bara bättre saker för sig så kan
det vara lite jobbigt. Det där med att andra människor har ett liv är inget han tycks förstå.

Sen har vi då kvinnan som försvann mystiskt i november förra året. Hon är fortfarande försvunnen
och mannen är misstänkt. Det känns… mindre lugnande måste jag erkänna. Inte för så längesedan gick
det förbi en tant när G hängde upp sina kläder. Hon läxade upp G om att man fan inte fick hänga tvätt
högre än vad räcket gick. Hon tyckte att det var otrevligt. Well, jag tycker att det är otrevligt att
behöva sitta och kolla på en massa fula ungar när jag sitter på min balkong. Inte fan gnäller jag om det.
Annat än här då, men skit i det!

Sen har vi ju det absolut bästa med våra grannar. Att de klagar, på allt!
Spelar man musik så klagar dem på det, har man sex så klagar dem på det. Man vet att de är gnälliga
när de skickar hyresvärden på en efter att man råkat ligga efter klockan 23.00 så det hördes en gång.
Men då tycker jag och G som så, att om inte vi får ha ett sexliv efter klockan 22 på vardagar och
23 på helger (för det var vad hyresvärden sa) så ska fan inte ungen ovanför få väcka oss på lördagar
och söndagar vid 05.00-06.00 när vi är bakis. Ungen har ”a thing” för att studsa med en (förmodad)
tennisboll mot golvet. Mindre trevligt, I must say.

Trots detta så måste jag erkänna att det hade varit väldigt trist att inte ha sina grannar.
Om inte annat så ger de mig i varje fall något att slösa bort ett blogginlägg på.
Tack som fan!