Dagens ämne: Världens undergång
Det känns härligt att veta att USA och Ryssland besitter kraften att förinta hela världen.
15 minuter efter att Herr Obama sagt ”Nee, men du… vi spränger världen nu va?” så kan alltså
hela världen vara borta, puts väck! Gee, nu känner jag mig ju jävligt säker.
Enligt en artikel på Aftonbladet så sitter det tydligen små nissar under jorden med kontroll över allt.
Några 20 åringar som sitter och kollar på en stor röd knapp och en skylt ovanför den som lyder
”Please, don’t press the red button when bored.”. Skulle inte förvåna mig om det är dvärgar
de har placerat där heller… och alla vet vi ju att dvärgar inte går att lita på!
Dvärgar är små och okontrollerbara, sluga och onda. Nej, dvärgar passar bäst där de
hör hemma – bland sagorna. Nu när jag tänker på det så skildras aldrig en dvärg som snäll i filmer.
Ja, det skulle väl vara Snövit och de sju dvärgarna då.. Men där är ju alla ute efter samma kvinna
och de skiter fullständigt i den sammanhållning de haft innan.
Okej, nu tappade jag visst tråden här lite. Så tillbaka till ämnet.
I alla fall så känner jag mig jävligt naken, rädd och exposed när man får läsa att världens ”stormakter”
har den kraften i sina händer. Nu är det inte så att jag tror att de kommer att spränga världen bara för att.
USA är alldeles för förälskade i sig själva för att det skulle hända. Men Ryssland där emot,
Ryssland är fan inte att lita på. Har det landet någonsin bidragit till något bra för sina invånare
eller något annat land? Inte vad jag kan komma på i varje fall…
Dessutom sitter både de och USA och skryter om sina kärnvapen och hur lätt de kan förinta varandra.
USA skickar mail till de i Ryssland och säger att ”Na, na, na, na, na, naaaa. Vi har spränga er i
luften högre än vad ni tror!” för att sedan få svar från Ryssland att ”Eh, om ni bara visste vad vi har
planterat under er med hjälp av glädjeflickor från vårt land…”.
Jag vet inte om det bara är jag. Men jag hade helt ärligt känt mig bra mycket säkrare om jag
fick ha den där röda knappen hemma i mitt sovrum istället. Låt mig sköta världens undergång.
Tina for president!
Länk till artikeln:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6825455.ab
Dagens ämne: Dåliga förlorare
Ingen vill väl förlora. Det är ju knappast så att man ger sig in i något med förhoppningen om att
man ska komma sist. Vare sig det gäller ett spel eller en tävling.
Och försök inte komma med något ”nää, jag bryr mig inte så mycket om jag förlorar”.
Skitsnack, säger jag bara! Ingen är så äckligt godhjärtad att de inte sitter och tänker på hur
de ska krossa de andra jävlarna. Alla är vi säkerligen dåliga förlorare innerst inne.
Men så finns det dåliga förlorare och så finns det dåliga förlorare också…
Igår läste jag en artikel på Aftonbladet om en 16årig kille som fått en 14cm jävla kökskniv
rakt genom huvudet av en annan kille. Anledningen? De misstänkte att han hade fuskat på Counter Strike…
COUNTER STRIKE?!
Min första tanke var: Varför hade idioten med sig en kökskniv in på ett Internetcafé?
Den andra var ”Hur i helvete kunde han överleva?” Och min avslutande tanke..
”Vem faa-an spelar Counter Strike nu mera?" Och hur kan man bli så jävla arg över det?
Jag kan se idiotens samtal med polarna..
- WTF fuckin noob that is killing me!
- Omg h8 that mf! Lol he is cheating! What to do?
- I have a kitchenknife in my pocket, let’s kill!
- Rofl!! Noooooob! Omg, omg, lol!!!
Ah, jag kan bara tänka mig att det var så det lät. Jag blir fruktansvärt arg och samtidigt rädd.
Jag är en dålig förlorare, riktigt dålig förlorare. Men inte fan skulle jag kötta in en kökskniv
i huvudet på någon! Så var de ju visserligen kineser med… och man har ju sett på film
hur våldsamma de är! Jisses.
Nu vet jag i alla fall vad jag ska göra nästa gång jag misstänker att någon fuskar på ölspelet.
Och Gud nåde dem om de fuskar på Yatzy!
För er som är intresserade av att läsa artikeln så har ni länken här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6830296.ab
Dagens ämne: Jag
Jag kan mycket väl vara en helt vanlig Svensson. Men jag är långt ifrån den svenska stereotypen.
Det är inte så att jag inte heter Svensson i efternamn (för det gör jag) eller att jag inte levt med
en hund och en Volvo i mitt liv. Det är inte heller så att jag inte bott i en mindre stad i hela mitt liv.
Nej, om sanningen ska fram så är jag en Svensson i alla de aspekterna. Så vad är då så jävla speciellt
med mig egentligen? Vad är det som gör att jag skiljer mig från de flesta andra uppmärksamhetssökande
bloggarna ute i vårt gråa land?
- För det första; det här är ingen modeblogg där jag kommer lägga ut mina nya leggins och linnen
så fort jag köpt något. - För det andra; jag tänker inte klaga på mitt liv. Inte heller på andras liv.
(Folk utan liv kan däremot få sig en virtuell käftsmäll eller två.) - För det tredje; jag har inga som helst ambitioner att bli Sveriges största bloggerska
och tänker därför inte göra något speciellt för att få den uppmärksamheten. - För det fjärde; jag har en jävla livserfarenhet, mer än vad många kan tänka sig.
Men bara för att jag förlorat folk i min närhet och levt lite mer så gör det inte att det blir synd om mig.
Så sympati undanbedes. - För det femte; jag har en helt annan attityd än de flesta i vårt försynta lilla land vi lever i.
Jag är heller inte rädd för att använda den.
Jag tar de ämnen och nyheter jag känner är intressanta för mig. Sen gör jag om dem till min egen sanning.
Ironi är livets krydda. Har du inget öppet sinne så har du med andra ord inte här att göra.
All yours
Tina
