Åh, dessa älskade tankar som vi bara inte kan bli av med hur mycket vi än försöker. Om det inte
handlar om baciller och låsning av dörrar så handlar det om matvanor och mönster som måste följas.
Vissa tvångstankar är fruktansvärt charmerande medan andra kan verka helt jävla galna.
Själv har jag två saker som jagar mig.

Det första är att jag måste äta jämnt antal popcorn när jag äter det. Låter säkert skitlöjligt,
men så är det. Om det skulle ligga tre popcorn kvar i botten så kan jag inte bara ta två av dem,
då tycker jag synd om det sista popcornet. Och ja, jag räknar smulorna också…

Den andra tvångstanken jag har inträffar när jag är och handlar. Ska jag exempelvis köpa en
paprika så kan jag inte ta upp en för att sedan lägga ner den och ta en annan. Då tycker jag synd
om den paprikan jag först tog upp och får för mig att den känner sig oduglig.

Det mest intressanta med det här med tvångstankar är att det är en psykiatrisk diagnos
(källa Wikipedia visserligen). Med andra ord så är både jag och… well, de flesta jag känner
psykiskt sjuka. Ändå är det dessa tankar som ofta gör att jag kan tycka att vissa människor är
intressanta. Så av dem som sitter inne på psyket så borde det ju vara en hel del som också är… intressanta.
Jag vet inte, jag har tyvärr inga kontakter. Kanske man borde besöka psyket någon dag. Vem vet,
man kanske finner en själsfrände (eller någon som utför beställningsjobb) där! Jag tycker i alla fall att det
är kul att många människor som går runt på gatorna har en psykiatrisk diagnos hängande över sig.

Har Ni några tvångstankar?